2012-03-31

Regional samverkan med resenärerna i fokus när SKL höll stormöte

Den 26 mars höll SKL ett stort möte på Norra Latin i Stockholm med representanter för hela landets regionala kollektivtrafikmyndigheter (RKM) och många kommunala representanter. Resenärerna företräddes av Resenärsforum genom Gunnel Färm, Kurt Hultgren och Ingemar Lundin. Ett inledningsanförande av Helena Leufstadius underströk vikten av samråd i hela processen, och såväl samråd med kommunerna – i län där landstinget är RKM – som med resenärerna på ett eller annat sätt. I åtta län är det landstinget som är RKM, i fyra regioner är det regionmyndigheten, och i de övriga 9 är det kommunförbund eller regionala kommunalförbund som utgör RKM. Helena pekade på att trafikförörjningsprogrammen i själva verket är en demokratifråga, eftersom planeringsprocessen hittills varit enbart en tjänstemanna produkt. Nu kommer politikerna och resenärerna in i bilden på ett nytt sätt.Tidigare var fokuset termen "resbehov", som definierades av tjänstemännen. Nu är fokuset marknadspotential, där resenärernas vilja att resa och betala för resor utgör grunden, samtidigt som trafikförsörjningsprogrammet ska definiera minimikrav gällande linjesträckningar och turtäthet. Förr var kollektivtrafiken en isolerad ö, som inte hade mycket med resten av samhället att göra, nu är kollektivtrafiken en viktig del i samhällsutvecklingen, för hållbar samhällsbyggnad, för miljö mm, dvs ett verktyg. Dialogen mellan medborgare och RKM kommer att bli viktig. Kollektivtrafiken fyller en värdeskapande roll, inte enbart en roll av kostnader som ska minimeras. Vidare ska trafikförsörjningsprogrammen årligen förnyas. Det betyder att det måste förekomma en dialog under året med intressenterna. Att samla in uppgifter i form av statisktik och uppfattningar är första steget, sedan kommer successivt den fortsatta dialogen genom mejl, sammanträffanden och möten. Det tredje steget blir RKM-beslutet och efter det måste en uppföljning komma som steg fyra. Remisser är inte en tillräcklig form av samråd. Remissförslaget är ju i allmänhet långt utarbetat och innehåller många detaljer, och synpukter på ett färdigt förslag gör det inte möjligt att komma med tyngre förslag En vägledning om hur resenärsmedverkan ska ske kommer at ges ut i serien med vägledningar inom det stora fördubblingsprojektet genom Trafikverket före sommaren.

Det är också intressant att Helena Leufstadius är den som har uppdraget att genomföra en uppföljning av hur resenärsinflytandet fungerar på bästa sätt i den undersökning som Resenärsforum leder, finansierat av Trafikverket, Svensk Kollektivtrafik och SKL.

En viktig planeringsfaktor är att statistiken över resandet på olika sätt ska lämnas ut av trafikföretagen, i motsats till vad som hittills har varit vanligt. Denna gemensamma statistik är nödvändig för att samhällsutvecklingen ska kunna genoföras på bästa sätt.

Flera andra talare illustrerade på olika sätt hur de avsåg att uppfylla den nya kollektivtrafiklagens intentioner. Maria Linder från RKM Västmanland var en av dem. Hon påpekade också att samarbetet mellan olika län, inte minst kring Mälaren, är en viktig del av arbetet. Raymond Hellmark från Veolia talade särskilt för samarbetet med de kommersiella aktörerna, som måste komma in på terminaler och hållplatser på ett konkurrensneutralt sätt. Gemensam information är en förutsättning, men den konkreta verkligheten är också en basfaktor. Han påpekade också på att försäljningssystemet måste vara tillgängligt för alla parter. Vissa linjer kan få ett maxipris föreskrivet genom politiskt beslut i forma v trafikplikt, men det finns fortfarande möjlighet att erbjuda högre service till högre pris. Exemplet med busslinjen Nacka-Kista är ett bra exempel.
Veolias busslinje Nacka-Kista hade 38 procent tidigare bilister bland sina resenärer. Argumenten är att man slipper byta 2-3 gånger på vägen, att restiden blir 30 min kortare i varje riktning och att tiden ombord kan bli nyttig tid. Många kunde åka hemifrån senare och komma hem tidigare.

Anders Svensson från Trafikverket underströk bytesplatsernas grundläggande roll, och dessa måste behandlas särskilt i trafikförsörjningsprogrammen. Lena Lingqvist från Trafikverket beskrev hur tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar ska kunna utökas successivt. Det måste finnas ett nät av prioriterade linjer och prioriterade stationer/terminaler.