2010-02-19

TUs utfrågning av tågbranschens aktörer gav ett par framsteg

Utfrågningen torsdagen den 17 feb, som anordnades av Riksdagens Trafikutskott (TU), ägde rum i en fullsatt Skandiasal hos Riksdagen. De stora tågförseningarna under december-januari och hittills i februari har vållat stor kritik och föranlett TU att gå till grunden med orsakerna. Ett stort antal intressenter var inbjudna att åhöra utfrågningen. Till de inbjudna hörde Resenärsforum, såsom en starkt berörd intressent. Resenärsforum hade i förväg tillställt TUs ledamöter ett antal relevanta frågor för att få dessa belysta.

De verkliga framsteg som kunde noteras vid utfrågningen var följande punkter. SJ AB tänker förändra sin resegaranti. Det handlar bland annat om att pendlarresenärer med nuvarande system blir helt utan ersättning. Jan Forsberg utlovade förbättring i resegarantin före sommaren, på en fråga av Malin Löfsjögård (m). Tågkompaniet har nyligen förbättrat sin resegaranti så att resenärer som blir mer än 30 minuter försenade får hela biljettpriset tillbaka kontant. Detta kan även ses som att konkurrensen mellan bolagen faktiskt gör att bolagen tvingas förbättra sig. Resenärer ska också kunna få direktersättning av SJs ombordpersonal när så krävs, utlovade Jan Forsberg, på en fråga av Nina Larsson (fp). Minoo Akhtarzand utlovade att fler viltstängsel ska sättas upp utmed banorna, vilket minskar tidsförluster och kostnader för operatörerna vid viltolyckor. Hittills har Banverket ridit på att stängselskyldigheten inte åligger Banverket. X2000-tågen har drabbats av att strömförsörjningen i kontaktledningarna inte är tillräckligt bra. Nya funktioner och mer elenergi måste klaras i elnätet, och Banverket arbetar f n hårt med att förbättra strömförsörjningen. Det framkom också att Banverkets informationssystem blir överbelastat och slår i taket. Där måste infosystemet kraftigt förstärkas både manuellt och tekniskt.

Karin Svensson-Smith påpekade att funktionshindrade inte kan resa med Veolias nya tåg på Malmölinjen, eftersom deras tåg inte innehåller rullstolslyftar. Minoo Akhtarzand hänvisade till att tillstånd för trafik ges av Transportstyrelsen.

Utfrågningen inleddes med korta dragningar av tågbranschens aktörer, Minoo Akhtarzand och Tommy Johnsson Banverket, Jan Forsberg SJ AB , Mats Gustafsson Tågkompaniet, Lars Yngström Tågåkeriet och Johnny Nordérus SEKO. Därefter ställde politikerna frågor som aktörerna fick besvara. Aktörerna framhöll att det är ovanligt med en så lång ihållande kyla i hela landet i kombination med mycket snö och hög luftfuktighet. Dessa faktorer tillsammans har gjort att det bildas is på fordonen. Isen orsakar dels skador direkt på hjul, axlar och underreden, och isen faller ned i spåret och framkallar ytterligare problem på ATC-utrustning, på växlarna och på spåren. Från SEKO tryckte man på att 1500 personer färre arbetar på bangårdarna idag än för några år sedan. Alla branschföreträdare understök också behovet av mera ekonomiska resurser till underhåll och investeringar för att bygga bort flaskhalsar och bygga om enkelspår till åtminstone partiella dubbelspår. Men de omedelbara åtgärderna måste få resenärerna att känna att aktörerna anstränger sig så mycket det går. Det räcker långt, eftersom det avgör hur resenärerna bedömer bemötandet. Självrannsakan från Banverket och SJ AB var tydlig när det gällde dåliga prestationer. Banverket formulerade det så att förväntningarna är större än Banverkets förmåga. Otillräcklig och felaktig information och dåligt underhåll ger dåligt resultat. Jan Forsberg medgav på Resenärsforums fråga att X2000 har allvarliga tekniska problem som ännu inte bemästrats. Reservhållningen av fordon är helt otillräcklig. Avisning tar 4-8 timmar för ett tågsätt och det finns inte tillräckligt med lokaler för upptining. Många tidigare byggnader har nu sålts av Jernhusen. Isen är ett strot problem. Bromsarna ger värme som smälter snön, varefter kylan skapar isbeläggning. Detta har denna gång byggts på med att luftfuktigheten varit extra hög, så att kylan skapat mera is än vid torr luft. Gemensamt konstaterades att spåren utnyttjas mycket intensivt, närmare 100 procent, vilket inte håller vid störningar. För robusthet, full återställningskraft kan man inte gå längre än till 80 procents utnyttjande, hävdades det. Jan Forsberg hänvisade till att den svenska järnvägen enligt CER är näst sämst i Europa på investeringar för underhåll av spåren. Verkstadskapaciteten är helt otillräckligt, och det finns ingen konkurrens i verkstadsledet.

SJ AB presenterade interna åtgärder för att förebygga förseningar i framtiden. Trafikkontoren ska uppbemannas, fordonsparken ska innehålla större reserver, all personal inom trafikledningen ska övas i att hantera stora trafikstörningar och kundomhändertagandet ska förbättras, förutom de förbättringar som utlovades i resegarantin.

Ingemar Vänerlöf (kd) ville få reda på vad som görs åt stängda väntsalar. Problemen med stationer som inte fungerar bidrar till resenärernas frustration. Tommy Johnsson Banverket svarade att detta är en av de frågor som återstår att lösa. Mycket av detta ansvar ligger på Jernhusen. Claes-Göran Brandin (s) ville att nästa års planering måste inledas med att Jernhusen ska förbereda bättre upptiningsförhållanden. Jan Forsberg instämde i att det är Jernhusens skyldighet att svara för detta och inte att upplåta depåområden som kommersiella fastigheter för andra branscher. Han markerade att dessa olika uppdrag för Jernhusen inte är förenliga. De järnvägsanknutna delarna av Jernhusen bör enligt Jan Forsberg överföras till Trafikverket.

Sven Bergström (fp) tog upp frågan om regressrätten från tågoperatörerna på Banverket. Det är naturligt att Banverket ska stå för extrakostnader som uppstår på grund av orsaker som Banverket är ansvarigt för. Så är inte fallet idag. Nina Larsson begärde att ombordpersonalen ska kunna ge direkt ersättning istället för att utlägg ska hanteras omständigt i efterhand. Denna fråga besvarades med instämmande av Jan Forsberg.

Christina Axelsson (s) citerade uppsalapendlaren Fredrick Beste som kräver åtgärder här och nu. Det kommer fler människor än någonsin och vill åka, samtidigt som tåg ställs in och blir rejält försenade. Det räcker inte att vänta till senare, när investeringar har hunnit genomföras. Resenärerna behöver få hjälp med sitt resande nu.

Lars Yngström påpekade att linjeröjningarna har försummats. Om ATC-antenn under ett tåg fastnar och förstörs av is eller växtlighet i spåret medför det att tåget inte får köras mer än 80 km/tim, vilket också sänker systemets prestation. Det behövs också rejäla snöplogslok. Av de 30 snöröjningslok som köptes 1967 är numera endast tio kvar, och de var inte ens insatsberedda i år.

Mats Gustafsson Tågkompaniet hävdade: ”Det finns inga vinterproblem”. Han pekade på att vintrarna gör de årliga försummelserna tydligare. Problemen är flera. Det finns för få verkstäder och ingen konkurrens om verkstadsinsatserna. Det är också ett problem att den operativa styrningen i trafikledningen kännetecknas av svag och sjunkande kompetens. Brister i kommunikationen internt och med operatörerna leder till att informationsutbytet slår i taket. Resenärernas förväntningar ska överträffas, inte ständigt upplevas som att lågt ställda förväntningar ej ens nås. Och för närvarande är förväntningarna noll.

Annelie Enochson (kd) ställde frågan om inte glykolbesprutning av fordonen skulle kunna vara en lämplig metod. Det sker ju med flygplan. Svaret från Jan Forsberg blev att metoden undersöks, men att det stora problemet tycks vara att hindra glykolen från att spridas i naturen. På flygplatserna samlas glykolen in igen från asfalten.

Karin Svensson-Smith (mp) hänvisade till att situationen i Schweiz, där klimatet också medför stora snömängder, är läget mycket bättre än i Sverige. Där satsas mycket stora pengar på kollektivtrafiken i allmänhetens intresse. Hälften av linjenätet har dubbelspår. Turtäthet gör att stora förseningar inte får lika dramatiska effekter.

SEKO sa att konkurrens inte främjar kvaliteten, men han fick invändningar från både politiker och operatörer. Mats Gustafsson TK konstaterade att förväntningarna måste överträffas och metoden att fokusera enbart på problemen inte leder någon vart. Lars Yngström Tågab underströk att man måste utgå från en situation där alla medarbetares attityd är inritkad på goda reslutat och att man måste punktmarkera de tänkbara problemen. Det går lättare med ett verksamhetsnära perspektiv.

TUs vice ordförande Jan-Evert Rådhström (m) avslutade med att inbjuda till ett uppföljningsmöte i höst, när vi förhoppningsvis kan konstatera hur förbättringsåtgärderna har blivit genomförda.
(KH)