2009-03-01

Fördubblingsprojektet - ska dubbelt antal resor bli lika bra resor?

”Fördubblingsprojektet” - fördubblad kollektivtrafik – har blivit ett gemensamt mål för skilda aktörer

Under hösten 2008 har fördubblingsprojektet kommit att framstå som en verklig gemensam satsning. I slutet av januari samlade sig branschen till en gemensam start. Resenärerna ser ut att kunna förvänta ökade aktiviteter. Men det är viktigt att resenärerna verkligen erbjuds bättre och attraktivare resor, inte bara mer trängsel.

Äntligen har de professionella aktörerna inom kollektivresebranschen samlat sig till en ambition som innebär tillväxt och förbättringar för kollektivresenärerna. Den 15 maj 2008 uppvaktade hela branschen infrastrukturministern i syfte att klargöra de stora behoven som föreligger inom branschen publika resor. Målet är att öka resandet med tåg, buss och spårvagn med till det dubbla senast 2020. Samma budskap drevs på almedalsveckan i Visby i juli 2008, och infrastrukturministern Åsa Torstensson deklarerade på Persontrafikdagarna i Göteborg i oktober att hon ställde sig bakom fördubblingsprojektet. I slutet av januari samlade Svensk Kollektivtrafik alla intresserade till ett stort möte för att gå igenom hur fördubblingen ska gå till. Mötet ägde rum på Piperska muren den 27 januari. Charlotte Wäreborn Schultz framhöll att det handlade om att ta upp stafettpinnen efter det stora projektet Koll Framåt, och driva verkligheten i önskad riktning. Alltför mycket planering sker fortfarande i ”stuprörsmodellen”, där varje segment håller sig inom sina egna gränser. Det krävs en övergripande samverkan med både tåg, buss, spårvagn och annan lokaltrafik, taxi, biljett- och säljsystemen integrerade, och inte minst en lyhördhet för vad resenärerna faktiskt efterfrågar. Inledningsvis konstaterades att utvecklingen för närvarande går åt rätt håll, eftersom allt fler reser kollektivt, men det sker trots att kollektivtrafiken inte har prioriterats. Stuprörsprocesserna hämmar dessutom. Visionen förklarades vara att ”kollektivtrafiken ska vara en självklar del i det egna resandet”, egentligen för alla människor. Det ska finnas rejäla valmöjligheter. Bakgrunden är den gemensamma värdegrunden som innehåller fyra faktorer:
- Bidra till hållbar samhällsutveckling
- Lyhördhet för resenärernas föränderlighet
- Tillit och förtroende för varandras vilja till samarbete för helhetslösningar
- Öppenhet för nya idéer

Anna Grönlund deklarerade att hon såg mötet på Piperska muren som ett väckelsemöte. Lennart Hamnered, taxiförbundet, poängterade att man inte får glömma de medarbetare som är mindre engagerade, som kan bli bromsande. Janne Rusk från Sveriges Kommuner och Landsting beskrev processen som en uppförsbacke där man får ta till ny teknik för att nå backkrönet, där resenärerna står och väntar. Peder Wadman från Tågoperatörerna underströk att det gäller att tillfredsställa resenärerna, annars kan vi planera förgäves. Branschen måste fråga sig vad det är som bidrar till ökat resande.

Torbjörn Eriksson, Ipsos, gjorde en utläggning om attityder och beteende. Han gjorde klart att framgångar inte kommer av att enbart erbjuda god kvalitet. Det finns dels den mätbara leveranskvaliteten, dels den empati som resenärerna har i frågan. Den upplevda kvalitén beror mycket mera av hur resenärerna behandlas. Ett fel som snabbt och villigt rättas till har större betydelse än aldrig så många punktliga tåg. Människors UPPFATTNING om kollektivtrafiken är att den är dålig, inte för att den har låg mätbar kvalitet, för det har den inte, utan för att dess attityd till resenärerna är nedlåtande. Företagen behandlar inte resenärerna seriöst. Ju fler positiva emotionella kopplingar till kollektivtrafiken, desto större chans för ökat resande. Inte mindre än 70 procent av resenärerna anser att de regionala trafikföretagen brister i lyhördhet.

Torbjörn Eriksson visade också hur en positionering på det individuella värderingsfältet kan förändra beteendet. Det gäller att resenärerna ska se individuella fördelar, som är positiva för dem. Det kan gälla att slippa köra i trasslig trafik, det kan gälla att slippa parkera. Argumenten handlar inte om fordon utan om känslor. Ingen pratar om stolarnas kvalitet. Och det gäller alltså att beskriva relevanta erfarenheter. Det gäller att beskriva när en resa med tåg, buss eller spårvagn är relevant för individen, inte vilket fint system det är. Det är det ingen som egentligen ifrågasätter. Det folket ifrågasätter är ifall de har någon glädje av det. Att lyfta fram mervärdet är effektivt. Luleå lokaltrafik säger numera ”bäst till och från centrum” vilket är ett relevant budskap. Det gamla budskapet ”dit du ska” var obegripligt och inte relevant.

En ytterligare faktor är att det behöver bli populärt att resa kollektivt. Inte mindre än 66 procent skulle själva rekommendera någon annan att resa kollektivt, men 40 procent tror att andra är negativ a till kollektivtrafiken.. Det är prestationen, positioneringen och uppfattningen som påverkar beteendet. De skapar nöjdheten. Och det är de relevanta produktfaktorerna som avgör. Tyvärr handlar den politiska debatten enbart om priset.

Gunnar Sävenstedt från SJ AB berättade om det årskortstillägg som nu planeras lanserat av SJ AB. Det handlar om att årskortsresenärer ska kunna köpa ett Resplustillägg som gäller för resor på alla regionala tåg, bussar och spårvagnar, som ett rikstäckande årskort. Det kommer att fungera som ett Årskort Resplus. De tusenlappar extra som tas in på dessa tillägg läggs till en pott som länstrafikföretagen delar på. Ett motsvarande kort finns i Schweiz sedan många år (”Generalabonnement”)

Björn Sundvall, som är Svensk Kollektivtrafiks ansvarige för forskningsfrågor, framhöll att branschen sitter på en enorm kunskapsmassa. Mycket av den forskning som genomförs är snutteforskning av föga relevans. Det behövs fördubblingsforskning eller serviceforskning. Det behövs idéer till uppdragsforskning, som kan belägga vilka metoder som bör tillgripas för att öka efterfrågan.

Kommunerna har en mycket viktig roll. De planerar stadsbyggnadsfrågor och planerar för hur resandet ska ske. En stadsdel kan vara byggd öfr bilresande eller för resor med allmänna färdmedel. God stadsmiljö uppnås bäst där kommunen är medveten om kollektivtrafikens förutsättnignara. Därför är det viktigt att kommunerna alltid finns med i linjeplaneringen.

I diskussionen påminde Resenärsforums Kurt Hultgren om att en fördubbling kommer att kräva fler fordon, fler tåg, bussar och spårvagnar, mer spår och mer kollektivkörfält. Den kapacitet som finns ledig i lågtrafik räcker inte ens för en fördubbling. Det handlar om ökad turtäthet och fler linjer. Trängsel är inte attraktivt, och det är resenärerna som avgör vad som är attraktivt. Det är särskilt viktigt i ett läge med klimatåtgärder. En tre- eller fyrdubbling av kollektivresandet skulle skapa olidlig trängsel och slå tillbaka. Resurser måste faktiskt till och det snabbt. ●